Folkminnen

Uppteckning nummer NM-ANM1675

Titel: Råsvedjan är ett namn som ofta förr i tiden ……………..

Upptecknare:
Meddelare:

Socken/stad: Skön

Råsvedjan är ett namn som ofta förr i tiden låg på många skönsbors läppar. Svedja, det går lätt att förstå, men första stavelsens tillkomst är ej lätt att förklara. Rå är ju lika med skiljolinje grannar emellan eller också exempelvis skogsrå, sjörå etc. Råsvedjan var en utslått fördelad mellan Högom och Valknytt, skiftena är där rätt små, men efter tidens sed samtliga inhägnade. Det sorgliga i saken är bara att gärdesgårdarna aldrig fick stå upprätt. Vid tiden för de historier jag nu önskar berätta gick den gemensamma vägen över "Hojen" (Högom), där jag hade mitt barndomshem. Jan Jonsa i Högom och gamla Viklund i Valknytt liksom deras tjänsteandar, tog vägen över vår gård. Sed var ju att till ytterlighet utnyttja skogsbetet och gott om djur fanns det på skogen, men av erfarenhet ansågo gubbarna sig nödsakade att så gott som dagligen lulla ner till Rågsvedjan för att försäkra sig om att några främmande kor ej kommit in på deras områden och där förstört deras hö. I regel passade vi då på i vårt hem att iakttaga och eventuellt avlyssna deras kommentarer när de passerade vår gård. Sankt Olofs backe skulle de även passera och den backen var hållen för att vara en sannskyldig håla för spöken, ja, var lugn, gubbarna hade sina kommentarer även för den backen och dess trollpackor, som möjligen medverkade till att Råsvedjans gärdesgårdar aldrig stodo upprätt. Jan Jonsson, för övrigt svärfar till P.U. Ljuslin, hade största delen av området och var därför mest illa däran och hans domderingar var alltid desamma, och det var "att dä dänne hinhålan ha nog nan sät dit, å hä va fell då självasten att int hä ska finnes nan söm rår på å kan läsa bort dom. Ja ha hårt ätter mäln helln hon å dom säg allihop att dom rå'nt mä dom å hä änt nog mä råna bära, för dom säg att vittra ha väjen över där å. Så ja vet dont i gussnan 'n ska bärasä åt".

Ja, visan var eller gick ungefärligt i samma stil när någon av Viklundarna passerade vår gård, för att ej nämna Olof Martins pojkarna, när de som gehuer kom över vår gård.

Valknytts gubbar upplät så småningom tomtjord till nybyggarna och de gamla råna fick väl för trångt.

Mattias Oskar Johannes Svedberg: Från gamla Skön. Del III, sid. 112-113. Sundsvall 1959.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM1675

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Andeväsendena

"Lucias släkte" eller de underjordiske

Levnadsvanor, förhållande till människorna.

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer